Mamma , häromdagen när jag satt och pillade mig i navel kom jag att tänka på en sak, en rolig liten påminnelse om någonting väldigt viktigt, nånting som fick mig att tänka på hur jag blev jag! Det är säkert svårt att föreställa sig att jag jag en gång var liten, hjälplös och helt beroende av nån annan, men det var jag. Och nån annan, det var du , mamma. Det var du som visade mig min första fjäril. Och min första regnbåge. Du var med när jag tog mina allra första steg (som var förvånansvärt likt mina allra första hulahulaförskök). Du var den första som fick mig att le och skratta, och du var där och hörde mina första ord : "Pap-ppa!" (förlåt ,mamma) Jag blir jätteglad när folk säger att jag liknar dig, och det stämmer ju! Vi har samma ögon, samma öron och samma näsa. Och tittar man riktigt noga , ser man att tillomed tårarna är lika. Om man tänker efter så är det inte så konstigt - Jag kommer ju alltid vara en del av dig efterssom du skapade mig.

Du formade mitt ansikte med miljoner ömma kyssar. Du lärde mig alla viktiga grejer om världen och var jag hör hemma i den. När jag tittade och lyssnade på dig förstod jag vad som betyder nåt. ( och jösses, det där samtalet om blommor och bin fick äntligen poletten att ramla ner.) Du delade med dig av allt som gör dig speciell - vänlighet , överseende, ärlighet, uthållighet, eftertänksamhet, och alldeles särskilt tålamod! Du lärde mig ochså att även en hemsk dag kan kännas bra och man har munnen full av mjölk och kakor. ( Mamma om du bara visste hur ofta din lungnande mjölk och kak-filosofi har hjälpt mig genom svåra stunder.) Vad jag menar mamma , är att du är den grund på vilken min peronlighet vilar. Och jag vill bara tacka dig.

Tack för att du alltid fick mig att känna mig varm, trygg och älskad, för att du gav mig allt jag behövde ( och ännu mer) så att jag kunde växa upp och nå mina mål, och för att du kallade mig din "egen lilla ängel" (trots tungt vägande bevis att detta facktiskt inte var fallet). Tack för att du alltid ställde upp och gav mig skjuts närsomhelst jag behövde det. Tack för din härliga hemlagda mat och för att du alltid fyllde min matsäck med så mycket kärlek och näring dag efter dag, år efter år. ( och extra mycket tack mamma, för den förföriska doften av nybakade muffins!) Tack för att du lät en tvåårig kerub löpa amok bland dina käraste ägodelar och för att du inte sa " vad var det jag sa, vad var det jag sa" ens hälften så ofta som du kunde ha gjort. Tack för att du alltid lyfte upp mig när jag ville kramas eller bara se bättre. ( Det var säkert inte så bra för din rygg, mamma.) Tack för att du störtade till undsättning varje gång jag skrek: "Maaa-mmma!!" När jag hamnade i knipa så fanns du där. Du visste alltid vad du skulle säga , eller inte säga, för att få mig att må bra. Med dina starka, ömma händeroch lugna, kloka ord och massor av kärleksfulla kramar lagade du trasiga leksaker och trasiga hjärtan gång på gång . Tack, mamma. Tack för att du fick mig att inse mitt egna värde och sträcka på ryggen. Tack för att du lärde mig att jag kunde lyckas med allt jag ville om jag bara trodde på mig själv lika mycket som du trodde på mig. Mamma du kan inte ana vad det betydde att du alltid fanns där och uppmuntrade mig att förverkliga mina drömmar.

Du gav mig självförtroende att möta all världens utmaningar med ett leende. Men mamma , hur underbart vi än hafft det så kan jag inte påstå att allt var frid och fröjd. Visst bråkade vi så fjädrarna rök ibland ( vilket sällan slutade till min fördel) Och även om jag så småningom har lärt mig att äta broccoli och svälja den där läbbiga hostmedicinen så tror jag inte att jag aldrig kommer förlåta dig för att du tvingade mig att pussa min skäggiga faster! Men om jag tänker efter så inser jag att jag är den som jag säga "förlåt". Som du kanske minns var din glädjekälla inte alltid lika glad. Förlåt att jag gjorde dig ledsen ibland och orolig och för alla sömnlösa nätter. Förlåt för att jag geggade ner mig när jag hade finkläder och nya skor¨och för att jag frågade " är vi inte framme snart?" varje gång vi var ute och åkte. Förlåt för att jag så envist försökte smita från badet och att jag tjurade när du tvingade mig till skolan och inte lät mig skaffa en Musse pigg-atuering eller pierca tungan...Jag är jätteledsen att jag ibland var en sån pest och jag har dåligt samvete för alla gånger jag väkte dig klockan fem på min födelsedag , på julafton och alla andra gånger det var för spännande för och sova. Nu inser jag vilken oerhörd uppoffing du gjorde för mig. Allvarligt talat så skulle jag vara helt vilse utan dig, mamma , och jag önskar att jag hade mer än ett liv att betala tillbaka på den oändliga skuld jag har till dig. Du har visat mig en värd full av undervek och kärlek, och du har gjort mig lyckligare än du någonsin kan föreställa dig. jag vill att alla ska veta att: MIN MAMMA ÄR DEN BÄSTA MAMMAN I HELA VÄRLDEN! För det är du. Tack mamma kära mamma.

Hade inte så jätte mycket för mig någon dag, och blev derför lite tidsfördriv.

Hej allihoppa!

Välkommna till min blogg!

Här kommer jag att finnas nu framöver.

Just nu lyssnar jag på Anna Bergendahl - You make ma happy och skriver mitt första inlägg.

Diezel ligger brevid och sover så sött.

Vi ska väl snart ta oss en promenad han och jag.

Är ni många där ute?

Jag måste tillägga att min dag har varit underbart bra.

Dagen har spenderats med min sambo och Diezel.

Enbart mys och promenader stog på schemat idag.

Vi lagade även god mat till kvällen. Mums. Nu mår min mage bra.

Tiden går fort, vi ska snart flytta.

Det känns som det inte alls var länge sen vi tittade på lägenheten , ca. 3 månader sen.

Det ska bli så fruktansvärt kul och få lite nytt, samt större.

Nu väntar man bara på torsdagsmorgon och flyttbilen.

Det har redan inhandlats en hel del grejer.

Har t.ex köpt ett nytt soffbord, samt tv bord. Två stycken nya mattor, och lite annat krims krams.

Det är härligt och få lite och stå i.

Inredning är nog det roligaste som finns, om man bortser från hundar, och självklart ska vi inte glömma sambon. För han kan ju vara rolig ibland. haha

Jag har redan planerat en hel del i nya lägenheten, men är inte riktigt hundra än på vissa saker.

Men det blir nog lättare när man ser allt på platts.

Det är skönt och skriva av sig lite ibland. Även om det känns som man skriver ett brev till sig själv.

Hoppas alla har det bra där ute!